Så har då Hugo avslutat sin lägervecka på Nydala. Visserligen "bara" ett dagläger men dock ett läger med allt som hör till. Åkte själv på läger vid ett par tillfällen under min uppväxt och har många starka och positiva minnen av dessa, därav kändes det som en självklarhet att Hugo skulle få åka när han önskade detta. Jag tror att läger berikar barnens liv på många sätt genom att de får testa nya saker och i vissa fall även sina gränser. De får också lära känna andra barn än de som bor i den absoluta närheten. Jag känner att lägerlivet skapar ödmjukhet inför andra människor och vidgar vyerna. Åtminstone så är det den känsla jag tagit med mig genom livet från de läger jag var på som barn och ung och som jag tycker mig se även på Hugo efter denna vecka. Kostnaden för en lägervecka kan vara oöverkomlig för vissa familjer vilket är tråkigt då många barn därför går miste om en fantastisk upplevelse. I allafall så började veckan i tveksamhetens tecken för Hugo men efter lite pepp så åkte han iväg även tisdag och sen vände det (vilket jag också misstänkte att det skulle göra). Igår så var det öppet hus och vi tog med oss Hugos kompis Arvid till lägergården. Oliver sysselsatte Le Parkour gänget i klätterställningen ( Hugos lägerledare) och Arvid och Hugo testade klättervägg, studsmattor ( även Ollie ) mm mm.
Idag när jag tittade förbi under sista timmen för att meddela Hugo han skulle komma till badstranden när lägret var slut så hittade jag inte åt honom. Det enda som jag såg var ett lägergård fylld med sjörövare och barn med vattenballonger som sprang runt och lekte. Som tur var så fick jag kontakt med en riktigt ruskig sjörövare med krok och allt.....
Inför nästa år så ligger en önskan att gå på läger igen och eftersom jag sett och upplevt lägerlivets glädje så blir det nog så att önskan lär gå i uppfyllelse och då blir det klätterläger...
Lite avis att jag inte är barn längre och får åka på läger är jag nog men jag har istället förmånen att se mina barn uppleva samma glädje som jag själv gjort.
